Jag har idag ryckt in och inte bara gjort samhället och en enkel butiksägare en stor tjänst utan även en liten pojke. Jag var av en ren slump nere på matbutiken för att handla te och ost, när Jag vid brödhyllan uppmärksammar en pojke som beter sig väldigt underligt. Dels så ser han väldigt nervös ut, nästan svettig i ansiktet och dels så bär han en mörkgrön ryggsäck, så förstod Jag att något inte stod rätt till. Då pojken dessutom stod väldigt länge vid hyllan med rulltårtor och annat dyrbart så började Jag förstå vibbarna.
Jag smög mig lätt bakom brödhyllan så att han varken skulle se mig och så att Jag dessutom skulle ha perfekt uppsyn över pojken. Han stod kvar ytterligare någon minut och blickade nervöst åt höger och vänster utan att ha en aning om att Jag ihärdigt iaktog varenda rörelse han gjorde (hade hittat ett perfekt gömställe bakom sylthyllan och marmeladhyllan). Så kom draget Jag väntat på, pojken stoppade ner något i väskan. Jag vågade inte riskera att gå fram och konfrontera pojken med ord då Jag vet att yngre ligister både kan bära stilett och vara drogpåverkade. Så precis som Jag planerat smög Jag mig tyst fram och greppade hans handled bakifrån, något Jag lärt mig i försvaret. Sedan ledde Jag pojken lugnt och metodiskt in till butikschefen där Jag förklarade ärendet.
Vi konfronterade pojken som inte bara stulit wienerbröd utan även läsk och praliner. När sedan butikschefen ringde på polis och till föräldrar så hade Jag en lång pratstund med pojken. Jag berättade om både ungdomsanstaler och vilka straff som stöld kan medföra. Dessutom förklade Jag hur läget hade legat till om vi skulle befunnit oss i mellanöstern där man inte är allt för gästvänlig mot sina tjuvar.
Efter att pojken lämnat lokalen med sin mamma så tackade butikschefen mig hjärligt. Bland annat så sa han att samhället skulle behöva fler vardagshjältar av mitt slag. Jag fick även som en tackgåva bära med mig både ost och kaffe hem utan att betala en krona.
Så här i efterhand tror eller snarare vet Jag att gav pojken något värdefullt. Trots att han under vårt samtal grät och lovade att aldrig mer stjäla, så kändes det som att Jag var tvungen att förklara för honom hur livet hårda skola fungerar. När Jag efterhand ser hans tårfyllda ögon framför mig så måste Jag säga att Jag tror honom. Jag tror även att han en dag, kanske om några år kommer att plinga på min dörr, ta mig i hand och kanske åter med ett tårfyllt öga säga; ”Tack K-G för att du ledde mig bort från brottslighetens bana”.
Med varmaste hälsningar // K-G
0 Svar till “Ligist stoppad!”