Som Jag tidigare häromdagen skrev så passade Jag min frus systerbarn. Vi spenderade eftermiddagen med att se, Ingmar Bergmans “Fanny Och Alexander”. Även om det inte var uppskattat av barnen just i stunden, så är jag övertygad om att dom som vuxna kommer att tacka mig. Dom kommer förstå att Jag lät dom ta del av något så mycket större och viktigare än någon fjantig och overklig datatecknad-film från Disney.
Dock så var denna insats inte speciellt populär hos deras mor, min frus syster. Barnen hade berättat om min filmvisning, och eftersom hon deras mor är oerhört konflikträdd och väl medveten om att hon inte skulle ha en chans mot mig i en intellektuell diskussion så valde hon att gnälla via min fru, istället för att konfrontera mig direkt.Ynkligt!
Nu har Jag iallafall sagt ifrån och satt henne på plats.
Jag talade in ett långt medelande på hennes mobilsvar, där Karl Gustaf Ripa talade om ett och annat för henne.
Eftersom Jag ännu inte mottagit något svar ifrån henne så antar Jag att hon lärt sig en läxa.
Med vänligaste hälsningar// Karl-Gustaf
Du verkar vara helt sjuk i huvudet!
Jag tycker det är skönt att läsa om nån som tar lite ansvar kring frågor om barnuppfostran. Dagens föräldrar verkar mest tänka på att tillfredsställa barnens behov omedelbart utan minsta krav tillbaka. K-G, stå rakryggad.
Kram
en likatänkande