Låter mig inte luras!

Igår eftermiddag så möttes Jag av två små bedragare utanför min dörr. Jag skulle precis till att inta en bit mat när det plingar på dörren och utanför står två små flickor, den ena med en liten låda kring magen. Jag hinner knappt öppna förens den ena nästintill skriker åt mig, ”vill du köpa majblommor?”. I och med att Jag själv är ytterst fördomsfri och inte är den som dömmer människor utan anledning så frågar Jag om det är halva priset eller någon form av rabbat på blommarna då 1a maj (den tid då man främst köper majblommor) redan passerat. Det var det tydligen inte då flickorna krävde fullt pris för detta krams. Hade det varit så och blommarna hade sålts för halva priset som en slags utgående vara så hade Jag nog inte ifrågasatt ärligheten i deras besök. En av dessa flickor kände Jag dock igen då Jag känner till hennes föräldrar som bor ett kvarter bort. Jag vet även att hennes föräldrar har det gott ställt och en bra inkomst då hennes pappa är läkare. Detta gjorde mig dock väldigt misstänksam då Jag inte kunde förstå varför flickan var tvungen att springa runt och tigga pengar i grannskapet.

Jag brukar alltid köpa mig en enkel blomma eller krans till 1a maj men sällan för min egen skull utan för att stödja barnen som säljer dom. Jag tycker ofta synd om dem då man vet att de flesta av dessa barn inte kommer ifrån så enkla förhållanden och att det för vissa av dem säkerligen handlar om mat för dagen. Dock så är det ju oftast fattiga föräldrar som skickar ut sina barn att sälja, tigga och musicera på gatorna för att bidra till familjens ekonomi. Men när en flicka som är läkardotter och dessutom ganska så rundlagd, springer runt och försöker lura hederliga människor pengar så gör det mig rikligt irreterad. Jag menar det finns väl inte en människa som köper majblommor efter så här lång tid efter 1a maj på samma sätt som att folk inte köper julgran i augusti, det är rent svindleri! När Jag förklarar detta för barnen så har läkardottern mage att klämma ur sig att Jag inte var tvungen att köpa så fick Jag nog och slog igen dörren. Jag ringde sedan hem till flickans föräldrar och berättade för hennes mamma om dotterns suspekta försäljning. Mycket riktigt så visste inte modern någonting om någon majblomsförsäljning och hon tackade mig dessutom ödmjukast att Jag ringt och berättat. Hon lovade mig dessutom att genast åka och hämta sin dotter för att få stop på det hela. Hon berättade att dottern sålt majblommor i slutet av april men hon visste ingenting om några fortsatta eller pågående affärer.  Jag frågade aldrig om skälet till att hon låtit sin dotter  iöverhuvudtaget sälja dessa knappnålar utan Jag lät det istället bero. Jag ansåg situationen tillräckligt pinsam och skamlig för henne ändå.

Jag hoppas innerligt att flickorna lärde sig en läxa och att en förälder fick sig en rejäl tankeställare. Jag tror att skälet till att sådana här situationer uppstår beror på bristande kommunkation i hemmet. Också på grund av för självupptagna föräldrar som bryr sig mer om sina läkarkarriärer än om sina barn är ute ränner. Jag hoppas även innerligt att Jag kan ha bidragit till att iallafall en familj har tvingats komma lite närmre varandra då Jag tror Jag har fått modern att förstå att man som förälder måste bry sig. Även fast ingen kommer att tacka mig eller ge mig en klapp på axeln och säga ”Bra jobbat K.G, du är en klippa”, så känns det ändå bra inombords att ha gjort en insats.

Med Bästa Hälsningar // Karl.Gustaf Ripa

Smyghöjningar i lata föräldrars tjänst!

Nu får det vara nog för nu går skam på torra land. Hur kan vissa människor sova om natten? Inte nog med att varenda lågutbildad kassör är otrevlig i sitt serviceyrke, nu  försöker man dessutom suga ut varenda öre som finns i en hederlig människas börs.

När Jag idag besöker närbutiken så har man höjt priset på bananer ytterligare med en krona. Detta kan låta larvigt men detta är tredje gången dom höjer priset på banan på under två månader. Dom kanske tror att det inte märks och att ingen kommer att bry sig om detta fuffens, men Jag har haft total kontroll från första kilopris. Nu tar dom 27.90 för ett kilo bananer, 27.90! Snart kostar väl  sockret 150 kr kilot och kaffet kommer säljas  i hutlösa hektopriser, för det är dit vi är på väg om feta butiksägare får bestämma.

Oftast när priser höjs så brukar detta alltid kompenseras med att andra varor sänks i pris, något närbutiken inte alls verkar förstått. Istället skyltar dom med rabbatpriser på blöjor och färdig barnmat på burk, detta för att uppmuntra lata föräldrar att inte laga riktig mat åt sina barn. Något Jag dock inte kan förstå är hur dom tänker.

Banan är ju något som alla äter, alltså en vara som är ytterst gennerell och alltså väldigt angelägen. Medans barnmat på burk absolut tillhör en minioritet då många av oss inte ens har barn och knappast så många småbarn. Så min fråga är då; Är det inte dessa varor som i logiken ska vara dyrare?

Är det denna typ av varor vi ska uppmuntra prissänkningar på.  Färdig barnmat är dessutom extremt motbjudande tillexempel kallops på burk, vissa föräldrar borde skämmas! Jag tror knappast att de  skulle äta av det själva och bara för att barnen är för små för deras färdigpizzor och pommes så slänger man åt ungen en burk janssons, motbjudande! Varför börjar ni inte lika gärna ge barnen grismat eller torrfoder i en skål på golvet på en gång, så sparar ni både tid och pengar. Det behöver ju dessutom inte ens värmas i spis eller mikrovågsugn. Fantastiskt, då har ni ytterligare tjänat en minut som ni kan lägga på något annat än era barn, tillexempel bingolotto och artisten.

// K.G Ripa

Norge skojar sig till seger, Malena bäst i melodifestivalen!

Är det bara vi i Sverige som har någon form av musiksmak?  Hur kan ett land som Norge vinna melodifestivalen. Jag är  ärligt talat chockad och saknar ord. Han såg dessutom väldigt lösaktig ut, klädd som han skulle gå på diskotek och Jag måste säga att det känns extremt billigt.  Att försöka fiska röster genom att ha åtsittande byxor och uppknäppta skjortor är bara osmakligt och borde inte vara tillåtet. För självklart så ringer 1000-tals  småsnärtor alltid  in och röstar på den som de attraheras av mest, inte den som sjunger bäst.

Jag skrev själv ett brev till SVT för endast några år sedan och förklarade mycket tydligt detta problem för dem, ett brev som uppenbarligen inte tagits på allvar.  Mitt förslag var att införa bestämda klädkoder för de tävlande-  Tillexempel att alla  män skulle bära en anständig kostym och att kvinnorna skulle bära lång klänning. Detta för att få bort alla smaklösa voterare som hellre röstar på de kortaste kjolarna och största musklerna än på den bästa sångaren. På SVT har man har tydligen bortsett från mitt brev och historien går i repris, ännu en lättklädd ung herre tar hem segern utan någon som helst musikalisk skicklighet.

Detta kan låta chockerande för vissa men Jag vet en sak som kommer få vissa av er att ramla baklänges; all musik utom sången är förinspelad. Alltså gjorde inte pojken annat än låtsasspelade på fiolen på scenen! Han kunde lika gärna spelat luftgitarr och  sjungit kareoke på någon vägkrog. Jag misstänker också att det mycket väl kan ha förekommit något slags fuffens med poängen i detta fall. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att hela Europa skulle rösta Norge till vinst med sådan utklassning. Står det någonting i tidningarna om bluff och muthärvor imorn skulle Jag inte bli förvånad.

Malena däremot tycker Jag gjorde ett formidabelt framträdande med sin fantastiska röst och sin skönhet. Där kan vi prata om musikalitet av högsta klass och kvalitet. Jag kände rysningar under nästan hela hennes framträdande och det märktes att publiken kände en slags värme och en obeskrivlig samhörighet som inte fanns i något annat bidrag.
Däremot skämdes Jag fruktansvärt över att vara svensk och skulle gärna bytt nationalitet då hon nästintill skämde ut Sverige under omröstningen.  Dock så kan man inte klandra henne allt för hårt då vi inte vet hur pass rent mjöl i påsen de andra länderna har.

Jag tycker dock att de bästa framfträdandena genom melodifestivalens historia dels var Abba och nu nyligen Christer Sjögrens ; I love euorope. Ett otroligt smakfullt framträdande med en otroligt briljant och vass text som Jag tror de flesta europer hade kunnat känna både glädje och gemenskap i.

Med Bästa Hälsningar // K.G Ripa

Tillbaka, i vårens Tecken…

Äntligen kan Jag med glädje, till alla er trogna läsare av mina rader meddela att Jag än en gång fattar tangentbordets bläck och skriver igen. Det måste varit en chock för vissa av er då Jag så abrupt slutade mina rader och försvann spårlöst.  Det måste genast sägas att Jag lever och är vid god hälsa, så alla ni oroliga själar kan nu slappna av.

Skälet till er fråga om min frånvaro är väldigt enkel,  min fru förbjöd internetanvändande i flera månader här i huset. måndagen den 26e  januari så mottar vi ett brev hem i lådan tillsammans med en räkning på 4547 kr att betala till ett internetföretag. Detta extremt oseriösa företag som till råga på allt inte bara krävde oss på pengar utan även hade mage att på telefon anklaga mig för diverse perversiteter…  Självklart är det inte jag själv som besökt dessa internetsidor utan givetvis är det mina systerbarn. Den äldste pojken som är 13 år har smygsurfat både en och två gånger vet Jag. Jag har till och med konfronterat honom vid ett tillfälle (en kväljande syn som Jag tänker förskona er med att beskriva ingående).  Jag har dessutom  sett över de datum han varit här  på besök och det matchar utmärkt med räkningen Jag mottog, detta kunde inte min fru förneka.

Pojken är i början av sin pubertet och Jag förstår att han utforskar sin sexualitet på olika motbjudande sätt. Dock  så tycker Jag att han kan göra det på sin egen dator och inte blanda in familjen Ripa i sina sjuka perversiteter.

Ändå så tvingade min fru mig att betala in räkningen för att bespara ynglingen en genant situation med hans föräldrar. Stort hjärta som Jag har,  så betalade Jag in räkningen och har nu tillsammans med pojken lagt upp en noggrann avbetalningsplan som han lovat fullborda inom sex år. Inte för att pengarna var något problem för mig men snarare för att Jag ville lära pojken att respektlöshet för andras ägodelar kan ha sina konsekvenser.

Hur som helst så ville min fru (som inte kan skillja en datorapparat från ett kylskåp) indikerade dock på att vi genast skulle säga upp vårt internetabonnemang, vilket Jag ansåg som både trångsynt, dumdristigt och förhastat. Hon  uttryckte sig att internet inte är till annat än skada för människan och att det inte hade fört något gott med sig till vår familj. Detta uttalande var från hennes sida enormt idiotiskt,  då vi båda vet att Jag både en och två gånger skrivit ut recept åt henne, för att hon ska kunna njuta av att laga mat. Ni som läser detta skrattar med största trolighet högt nu förstår Jag, då ni som Jag förstår internets tyngd och betydelse i samhället.

Dock så har vi nu varit utan internet i över tre månader, tills endast för några dagar sedan då hennes förnuft kom som från himlen tillbaka. Detta för att min fru trots sin ålder har fått för sig att läsa en kurs i gastronomi eller liknande strunt (Jag är inte så initierad i detta trams).
Slutet gott och allting gott. Räkningen är betald, pojken har bett om ursäkt och min blogg har vaknat från dess ide, redo för att slå uti blom med våren.

Med Varmaste Hälsningar // Karl.Gustaf Ripa

Lägg ner Konstfack!

Nu är måttet rågat!
Jag läser i Dagens Nyheter idag att en kvinnlig elev på Konstfack (enligt mig inget annat än en flumskola för parasiter som kallar sig konstnärer och lever på oss andra hederliga människor) har spelat att vara psykiskt sjuk.
Detta dåliga och helt meningslösa skämt drogs så långt att polis fick anlända och omhänderta kvinnan som sedan tvångsmedicinerades på S:t Görans sjukhus.
När kvinnan (idioten) sedan vaknar upp alldeles för väl omhändertagen av samhället berättar hon för personalen att allt var på skoj, att det var ”konst” hon sysslat med. Hon knallar sen glad i hågen ut från sjukhuset och lämnar den häpna personalen bakom sig. Man undrar om hon egentligen inte hade en rejäl hjärnstörning ändå?

Att kalla detta konst är helt befängt och jag förväntar mig nu detta vidriga avskum döms till flera års fängelse.
Något annat skulle jag se som ett hån mot det civiliserade samhällets grundvalar.
Hon har utnyttjat samhällets alldeles för generösa resurser helt i onödan för att sedan kalla det för konst.
Just nu sitter hon säkert i  någon liten hippelägenhet och skrattar åt oss anständiga skattebetalare.
Jag kan mycket väl tänka mig att hon även sysslar med droger, men det är mina egna misstankar. Dock brukar jag sällan ha fel.

Det är dags att vi säger ifrån nu.
Det är dags att vi mer intellektuella människor sätter ner foten.
Och Jag Karl Gustaf Ripa är beredd att stå längst fram på barrikaden.

Karl Gustaf Ripa

Grönsakstortyren fortsätter!

Nu blir Jag snart tokig om Jag inte får något kött! Nu tycker Jag att min fru fått hållas med sina dumheter länge nog! I snart över fyra dagar har vi inte ätit annat matvete, morotsbiffar och konstiga bönor och Jag håller på att gå i taket. Att hon vill äta sig vacker och undernärd likt en skabbräv kan Jag respektera, men att Jag skall behövas tvingas spela med efter hennes noter noter är något som driver mig till vansinne. Själv stoppar hon sig grönsaker, frukt och bönor likt en svulten elefant från Afrika, medan Jag skakig går till sängs.

Jag drömmer även konstigt om nätterna. Inatt så drömde Jag till och med att en stor, livs levande rostbiff retade mig kallade mig elaka saker. När jägarinstinkten satte in i mig och Jag utsvulten började jaga den saftiga smakbiten, så skuttade den lätt ifrån mig, skrattandes och hånandes. När Jag listit tillslut får tag och lyckas övermanna rostbiffen och skall till att sätta tänderna i den så förvandlar den sig till en jättemorot och säger elakt, ”Ät mig K.G, Ät mig då”, Sedan skrattar den kallt och Jag vaknar kallsvettig. Jag förstår att min dröm låter som den kommer från ett barns fantasi eller en galens tunga, men det är dagens rena sanning!

Maten påverkar även mitt humör något enormt då Jag blir lättirreterad, arg och får svårt att hålla tillbaka mitt humör. Som häromdagen så fick Jag ett mindre utbrott (egentligen ett välfötjänt sådant) på en kassörska, villket Jag egentligen kunde låtit passera (då Jag i vanliga fall skulle förstått att Jag låg på en intellektuellt högre nivå en henne och att en diskussion därför inte skulle vara givande). Hade Jag bara haft lite kött och proteiner i blodet så hade Jag säkert kunnat hålla tillbaka mitt humör och undvikit en konflikt.

Jag vet inte om Jag ska låta min fru vinna eller om Jag tappert skall kämpa ett par dagar till. Allt Jag vet är att det lär antagligen inte bli så många rader till från K.G Ripa om min kost fortsatter i det här mönstret.

Med tungt hjärta och mina bästa hälsningar // Karl Gustaf Ripa

Dåligt bemötande av butiksbiträde

I morse när Jag skulle gå till min närbutik och handla matvete så möttes Jag av en stor skylt på dörren som löd; ”Nya öppettider 9 – 19″
Jag tycker att det är oerhört dåligt av butikens chef att inte yppa detta i förväg till deras bästa kund; Karl Gustaf Ripa. Jag har då minsann handlat allt från leverpastej och praliner i alla väder. Även vid de tillfällen då de som kallar sig för friluftsmänniskor och äventyrare stannar inne.

Efter som att Jag var vid matbutiken tidigare än nio så fick jag vänta, vilket fick mitt humör att sjunka ytterligare. Efter en stunds väntan kom en av butikens minst rutinerade personer och öppnade med okammat och gulnat hår (precis som kanal fyras tramsflicka, Blondinbella). Detta fick mitt humör att sjunka fullkomligt till botten.
Jag gick raka vägen till matvetet och utan att säga vad Jag tyckte eller tänkte om den vedervärdiga person som satt där och såg mindre vetande ut. Jag lyckades hålla inne min illska även när jag betalade, men då Jag öppnade dörren och var på väg att gå ut så vände jag mig om och sa, ”Det är nog dags för dig att söka nytt jobb! Jag skall prata med din chef om hur illa du beter dig mot dina kunder” Innan den feta människan han öppna kakhålet så hade Jag slagit igen dörren bakom mig.

Någon tid till att ringa chefen har inte existerat, då både för- och eftermiddag flög förbi snabbare än Jag han säga aktieportfölj! Men i morgon skall Jag ned och handla Te, och om bullslukerskan fortfarande har en provocerande attityd så bör hon verkligen ta sig tid och fundera på sin framtid!

Varmaste hälsningar
Karl Gustaf Ripa

Grönsakstortyr!

Nu ska man tydligen likt ett enkelt djur behöva äta gräs för att överleva! Min fru har nämligen bestämt att vi ska sluta med kött under några veckor och äta så kallad ”Grön mat”. Jag har alltid menat på att alla dessa kvinno-tidningar hon läser är direkt skadliga och det här bevisar knappast motsatsen. Nu har hon väl läst i nån ”skönheternas värld” eller annan damtidning hur bra det är för ögonlocken med tomater och morötter, att detta gått henne ända över öronen. Hon säger själv att det är för mitt hjärtas skull och att det vore bra för mig att vila lite från kött i några veckor. Detta genomskådar Jag självklart då Jag vet villka travar med damtidningar hon sitter på. Då hon är vrång likt en åsna och inte rolig att ha att göra med när hon blir arg så har Jag gett med mig. Inte för att Jag är konflikträdd eller liknande tvärtom, Jag säger ofta vad Jag tycker men dock så väljer Jag mina strider.

Det enda skälet till att Jag går med på denna tortyr är att Jag tror detta kan bli en värdefull läxa för henne, då hon givitvis kommer att förstå att man inte kan överleva på bara grönsaker. Hon kommer säkerligen i slutändan att ha sådan näringsbrist att hon kommer be mig på sina skakiga små knän att springa till affären och köpa en fin oxfilé.
(Min egen hälsa oroar Jag mig inte ett dugg för, då Jag själv varit i försvaret och marcherat i dagar utan att äta en enda smakbit).

Med snar uppföljning och med mina bästa hälsningar // K.G Ripa

Intresseklubben, rent barnpåhitt!

Idag så har Jag passat min frus systerbarn under hela för och eftermiddagen. Klockan 07.15  ringer min frus syster och frågar om Jag kan passa hennes barn. När Jag självklart ifrågasätter varför hon själv inte kan vara hemma med sina egna barn, så får Jag som väntat ett svar som man kan sammanfatta med att hon tycker att sitt jobb är viktigare än sin familj. Godhjärtad som Jag är och framförallt för barnens skull, så ställer Jag upp. Trots att Jag egentligen planerat in en förmiddag i lugnets tecken på Eriksdalsbadet utan barn som skriker och dividerar.

När min frus syster sedan anländer och stressat lämnar barnen och sedan gasar iväg i för full kadavrer, så börjar barnen direkt med att kivas och kalla varandra för dumheter. Jag ryter i ordentligt för att få dem att lugna sig och Jag talar genast om att det blir varken någon tv eller karameller för någon av dem om de ska fortsätta med larverierna.
Då tystnar de alla och den yngste av pojkarna säger moppsigt ”intresseklubben antecknar”, var av alla barnen börjar upprepa sin bror i kör (Jag antog att detta var någon form av kollektiv försvar de alla försökte bygga upp emot mig, då Jag vet att det är vanligt att barn gärna testar sina gränser). När Jag intelligent, ställer motfrågan vad för typ av oseriös intresseoganisation är intresseklubben? Så får Jag svaret att det är världens bästa klubb där bara intressanta personer får vara med (villket i sig är ett helt orimligt och dumdristigt svar). Då Jag oerhört fort och ovanligt snabbtänkt kontrar med hypotesfrågan ” Och villka politiska ideoligier står intresseklubben för?” så tystnar alla barnen. Ingen av dem kan ge mig ett svar på frågan och Jag förstår att Jag vunnit diskussionen.

Jag förstår nu i efterhand att denna så kallade intresseklubben som barnen pratar om, är inget annat än ren lögn och snarare ett rop på hjälp och bekräftelse ifrån deras sida (om man ska analysera ett barns beteende). Det som ytterligare stärker barnens osanning är att Jag även nu tittat på internet och sökt på intresseklubben, men får ingen överenstämmande träff på en sådan organisation som barnen beskrev. Dessutom så tyckte Jag i stunden att hela påståendet ”bara intressanta människor som får vara med” var väldigt luddigt och banalt sagt.

Vi hade sedan en relativt lugn och trevlig eftermiddag tillsammans. Vi tittade i fotoalbum från min ungdom varpå den yngste ständigt fortsätter vräka ur sig ”intresseklubben antecknar”. En mening Jag nu som vuxen  ignorerade för att visa att Jag inte uppmuntrar trams och osanning.

Med vänligaste hälsningar // K.G Ripa

Ligist stoppad!

Jag har idag ryckt in och inte bara gjort samhället och en enkel butiksägare en stor tjänst utan även en liten pojke. Jag var av en ren slump nere på matbutiken för att handla te och ost, när Jag vid brödhyllan uppmärksammar en pojke som beter sig väldigt underligt. Dels så ser han väldigt nervös ut, nästan svettig i ansiktet och dels så bär han ryggsäck. Då Jag uppmärksammade en skylt vid ingången där det klart och tydligt stod att man ska lämna in eventuell väska, så förstod Jag att något inte stod rätt till. Då pojken dessutom stod väldigt länge vid hyllan med rulltårtor och annat dyrbart så började Jag förstå vibbarna.

Jag smög mig lätt bakom brödhyllan så att han varken skulle se mig och så att Jag dessutom skulle ha perfekt uppsyn över pojken. Han stod kvar ytterligare någon minut och blickade nervöst åt höger och vänster utan att ha en aning om att Jag ihärdigt iaktog varenda rörelse han gjorde. Så kom draget Jag väntat på, pojken stoppade ner något i väskan.Jag vågade inte riskera att gå fram och konfrontera pojken med ord då Jag vet att yngre ligister både kan bära stilett och vara drogpåverkade. Så precis som Jag planerat smög Jag mig tyst fram och greppade hans handled bakifrån (något Jag lärt mig i försvaret). Sedan ledde Jag pojken lugnt och metodiskt in till butikschefen där Jag förklarade ärendet.

Vi konfronterade pojken som inte bara stulit wienerbröd utan även läsk och praliner. När sedan butikschefen ringde på polis och till föräldrar så hade Jag en lång pratstund med pojken. Jag berättade om både ungdomsanstaler och vilka straff som stöld kan medföra. Dessutom förklade Jag hur läget hade legat till om vi skulle befunnit oss i mellanöstern där man inte är allt för gästvänlig mot sina tjuvar.

Efter att pojken lämnat lokalen med polistransport så tackade butikschefen mig hjärligt. Bland annat så sa han att samhället skulle behöva fler vardagshjältar av mitt slag. Jag fick även som en tackgåva bära med mig både ost och kaffe hem utan att betala en krona.

Så här i efterhand tror eller snarare vet Jag att gav pojken något värdefullt. Trots att han under vårt samtal grät och lovade att aldrig mer stjäla, så kändes det som att Jag var tvungen att förklara för honom hur livet hårda skola fungerar. När Jag efterhand ser hans tårfyllda ögon framför mig så måste Jag säga att Jag tror honom. Jag tror även att han en dag, kanske om några år kommer att plinga på min dörr, ta mig i hand och kanske åter med ett tårfyllt öga säga; ”Tack K.G för att du ledde mig bort från brottslighetens bana”.

Med varmaste hälsningar // Karl Gustaf Ripa